Sök

Tandläkeren

Jag har under hösten fått mina tänder servade. Jag hade en bråkig visdomstand som behövde lite tillrättavisning, så det var inte så mycket att göra annat än att ta tjuren vid hornen och bege sig till tandläkaren. Det visade sig vara en ganska sällsam upplevelse.

Jag fick vid mitt första besök frågan huruvida jag var nervös. Vad är det för fråga egentligen? Klart som f*n att man är nervös! Vad som helst kan hända; man kan skriva in fel datum i sin kalender så att man dyker upp på fel dag, väckarklockan kan besluta sig för att ta semester på morgonen så att man vaknar två timmar för sent, man kan bli bortrövad av stråtrövare... ja ni fattar1. Va? Nervös för borrandet menar du? Varför skulle jag vara det?

Det mest skrämmande med hela upplevelsen visade sig vara den vämjeliga McHambugerkedja-lukten man får stå ut med i trappuppgången på väg till besöket. Vi hade en liten diskussion, min tandläkare och jag om huruvida han borde hälla ut desinfektionsmedel och dylikt i trapphuset för att skapa en mer passande ”tandläkarlukt”2, jag tror dock inte att han ämnade göra det. Synd.

Vid mitt sista besök fick jag träffa en tandhygienist. Ett vänt litet fruntimmer med en uppsättning riktigt vassa redskap. Hon skulle ta bort tandsten. Det gjorde ont. Givetvis hade jag bara tandsten på de ställen i munnen där det känns som mest. I vilket fall som helst så ägnade hon större delen av en timme med att peta på mitt tandkött med en riktigt vass pinne. När hon slutligen är nöjd med den mängd blod hon lyckats utgjuta, tar hon fram en spegel och visar mig mitt, vid det här laget rejält sönderhackade, tandkött. Du är lite röd här, säger hon. Nähä?


  1. Vanligtvis brukar jag vara nervös för fakturan som man brukar få med sig hem efter besöket, men inte denna gång då jag fått ingreppen sponsrade. Snart dyker det nog upp några firmaloggor att klistra fast på garnityret.
  2. Jag föreslog också att han skulle sätta upp högtalare och spela skräckfilmsljud i trapphuset, för att riktigt uppnå den där idealbilden av ”Tandläkare”. Jag hade i alla fall uppskattat det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback