Jag skrev i föregående inlägg om vår hall. Ni som läste det vet att det var en skrämmande historia. Det ni kanske inte vet är att det var rätt skrämmande att skriva den med. Bilden på den rosa hallen var t.ex. inte den lättaste att få till. Tänkte att jag lite snabbt skulle kunna photoshoppa in lite Hello Kitty-tapeter, men det visade sig lättare sagt än gjort. Själva photoshoppandet är ju lätt, men att hitta tapeter att photoshoppa in på väggarna var stört omöjligt!

Man klickar fram Googles bildsökningsfunktion. Först söker man på '"Hello Kitty" +tapet'. Inga träffar. Ok, det hade man kunnat gissa sig till. Man ska alltid göra sina sökningar på engelska, annars funkar det inte. Således söker man på '"Hello Kitty" +Wallpaper'... Det var ingen bra idé!*

Helt hopplöst var det dock inte, jag hittade faktiskt en bård med Hello Kitty-motiv. Jaja, jag får väl nöja mig med en rosa tapet då. Tänkte jag. Och sökte på 'Pink +Wallpaper'...

Ja, ni fattar... (Gör ni inte det kan ni testa själva. Då lär ni se vad jag menar.)

1. Tapet heter visserligen wallpaper på engelska, men wallpaper betyder också skrivbordsbakgrund; bakgrundsbilden man har på datorn.

Jag kom hem från jobbet häromdan och insåg att alla tapeter i hallen hade ramlat ner. Typiskt.

 

Inte för att jag sörjer dem så mycket. Jag är snarare rätt glad att de är borta. Hemska saker! Den hallen har man kunnat använda för att skrämma små barn...

 

Vilken vettig människa gör så här?

Hallen har varit en bedrövelse för oss ända sedan vi köpte lägenheten. Någon har en gång i tiden satt upp strukturtapeter och målat dem i en aprikos nyans man bara skulle om man antingen är alvarligt psykiskt sjuk eller bor i Mexiko. Inte nog med det: Underarbetet är horribelt. Jag menar, vem skulle få för sig att låta utstickande pluggar sitta kvar så att det blir en stor bula i tapeten, efter att man fyllt upp pluggen med spackel? Jo det ska jag tala om: Den som tapetserade vår hall!

 

Vid ett senare tillfälle har någon¹ fått för sig att måla över dessa aprikosa väggar. Det är ju bra i sig, men vad har människan valt för färg? Jag kan tänka mig konversationen på färgaffären:

 

Expediten: Hej! Kan jag hjälpa till med något?

Kunden: Ja, jag ska måla om min hall. Har ni några trevliga färger?

Expediten: Javisst, kom med här så ska vi se. De här färgerna har vi. (Visar kunden färgproverna)

Kunden: Ok, låt se. (Bläddrar bland färgproverna) Trevnadsbrun, näe... finröd... hmm... mysgrön... inte riktigt vad jag tänkt mig. Men vänta! Här hade ni något: Smutsgrå. Det låter fint. Den tar jag!

 

...

 

Kan inte gärna ha gått till på något annat sätt. Således hade vi smutsgrå väggar i hallen.

 

Men nu är alltså tapeter och smutsgrå målarfärg ett minne blott². Sambon som är hemma hela dagarna har tagit på sig att fixa till och måla om väggarna. Så, gör detta mig på bättre humör? Nja, jag har en gnagande rädsla att resultatet inte blir vad jag hoppas:

Vi har visserligen sagt att det ska bli vitt³, men jag är ju borta hela dagarna⁴ och men vet aldrig med fruntimmer. (Hade jag själv fått välja hade det blivit svart med döskallar och tapirer, det är snyggt...)

 

1. Kan ha varit en knarkare eller dylikt.
2. Ja, eller rättare sagt ligger hela rasket i en svart sopsäck precis utanför sovrummet och kommer antagligen att bli kvar där tills vi ger den ett namn och börjar betrakta den som en familjemedlem.
3. Med vitt menar jag vitt. Inte smutsgrått, nikotingult, sjösjukegrönt eller något annat "fint", utan vanligt j**la vitt!
4. Jag jobbar 4 timmar per dag - minus den halvtimme jag ser till att försova mig varje dag.