Jag har precis formaterat om datorn efter en hårddiskkrasch. Jag försökte först klona den gamla disken, för att slippa att installera om alla program och göra om alla inställningar jag gjort för att få datorn precis så som jag vill ha den. Den gamla disken var lite grinig så det tog ett litet tag, men jag lyckades till slut att klona över all information till en ny hårddisk.

Tyvärr ville inte Windows starta från den nya disken. Ok, inte så konstigt, tänkte jag. Det var ju trots allt lite läsfel och så på den gamla, men en reparation av Windows skulle säkert avhjälpa detta. Trodde jag.

Visst startade Datorn efter reparationen. Problemet var bara att jag inte fick logga in. Varje gång jag försökte fick jag veta att Windows inte kunde verifiera att det var en äkta Windows. Ville jag prova att verifiera nu? Ja, det ville jag.¹ Och så loggades jag ut igen. Jaha. Kanske kunde man lösa problemet i felsäkert läge? Nähä. Måste man verifiera Windows innan man fick använda felsäkert läge? (censurerade svordomar).

Till slut gav jag upp och gjorde en nyinstallation. Jag lär ha att göra några dagar med installationer och inställningar, men det har ju sina fördelar med en fräsch installation. Allt verkade gå bra tills det blev så här:

Det är då det poppar upp en liten ruta som tackar mig för att jag använder ett äkta exemplar av Windows. Längst ner på rutan ser jag texten: ”Läs mer om fördelarna med äkta programvara från Microsoft.” Jo tack, jag ser dem redan…

1. Eftersom jag har en äkta kopia av windows...
2. Jag lyckades faktiskt komma in i felsäkkert läge med kommandotolk, men detta var inte till så mycket nytta det heller.

En av hårdrockens stösta har gått ur tiden. Ronnie James Dio har under årens lopp gett oss en lång rad klassiker med grupper som Elf, Rainbow, Black Sabbath och Dio, musik som kommer att fortsätta att förgylla tillvaron för människor världen över.

Vi kommer att sakna dig Ronnie James Dio!

Vi hade tvättid idag, vilket ger mig anledning att ställa följande fråga: Varför ökar volymen tvätt när man tvättar? Jag menar, när vi går ner till tvättstugan har vi en mängd tvätt, som upptar en specifik volym. När vi några timmar senare har tvättat och torkat allt, då har vi helt plötsligt mycket mer tvätt. Jag har beräknat att volymen tvätt ökar till ungefär 147,3%¹ av sin ursprungliga volym.

Trots detta ökar aldrig antalet tvättade artiklar under tvättens gång, utan minskar. Ja, ni vet det där med det alltid försvinner stumpor när man tvättar. Man köper ett par grå strumpor med lejon (till exempel) några tvättar senare har men EN grå strumpa med lejon. Det är ju aldrig så att man står där en dag och sortera in tvätten i skåpet och inser att men har tre grå strumpor med lejon. Det händer aldrig. Förövrigt så vet jag vart alla de försvunna strumporna tar vägen, men det är en annan historia. Åter till ämnet:

Ok, jag vet inte exakt med hur mycket antalet tvättade artiklar minkar med i genomsnitt per tvättillfälle², men vi kan konstatera att antalet aldrig ökar i alla fall. Trots detta ökar alltså volymen. Detta ter sig fullkomligt paradoxalt. Om det är någon som vet vad detta beror på så var vänlig och hör av er. Om jag får ett tillräckligt bra svar på denna fråga så lovar jag att avslöja vart alla de försvunna strumporna tar vägen.

 

1. Ok, det är en gissning, men där omkring i alla fall.
2. Har försökt googla efter någon form av formel för att beräkna detta, men inte hittat något. Någon som vet vart jag kan hitta en dylik formel?

Hallen blev alltså klar till slut. Med klar menar jag givetvis att allt är ordnat och fixat förutom den där sista detaljen som nog aldrig kommer att bli åtgärdad. Eller "nog" kanske var ett dåligt ordval. Den där sista detaljen kommer aldrig att bli klar! Så det så!

Det var samma sak i sovrummet, vilket var det första rummet vi gjorde i ordning i lägenheten. Först rev vi ut all inredning och fixade, slipade, spacklade och så vidare. Det tog någon vecka. Sedan ägnade vi några månader att bråka om vilken tapet vi skulle ha¹. Sen tog det ytterligare någon vecka att måla tapetsera och så vidare. Slutligen avslutade vi jobbet precis innan den sista listen var på plats. Det är några år sedan...

Det är likadant i vardagsrummet. Där saknas en list vid tröskeln. Den gamla som vi tänkte sätta tillbaka passade tyvärr inte sedan jag satt dragit en antennkabel där. Således har vi ett hål innanför tröskeln där det går en kabel.

Men som sagt hallen är klar nu och det blev vitt precis som bilden visar. Va sa du? Vill du se en översiktsbild? Kommer inte på fråga! Jag sa att vi har målat om hallen, inte att vi har städat den...

 

1. Vi hade tur att det kom en ny kollektion där den tapet vi letade efter fanns, annars hade nog sovrummet aldrig blivit klart...

Ni som dagligen besöker denna webbplats har kanske märkt att jag inte uppdaterat den på länge. Givetvis har jag en mycket bra förklaring till detta: Jag gick nämligen i ide¹ när vintern kom.

För er som inte godtar denna förklaring har jag följande alternativa förklaring: Jag har tyvärr varit insnöad och inte kunnat skriva under vintern.

För familj och nära vänner gäller: Jag har haft så mycket skit på skrivbordet att jag inte kunnat komma åt tangentbordet. (Det lär ni kunna tro på i alla fall)

Jag ska försöka vara lite mer aktiv framöver. Till exempel kan det vara läge att berätta hur det gick med hallen, det får dock bli i ett senare inlägg.

1. För att föregå invändningar från er som trots detta tror sig ha sett mig vaken och (någorlunda) aktiv under denna period, så vi säga att jag gått i ide mentalt. Denna förklaring fungerar även på den alternativa förklaringen. Man skulle till och med kunna gå så långt att säga att jag varit insnöad på IDE enheter om man känner att det skulle vara en bra förklaring.

"Polisen misstänker att man är en rejäl knarkhärva på spåren. Man tror sig inom kort kunna göra det största narkotikatillslaget i modern historia."

 

Detta lär man kunna läsa i morgondagens tidning. Det lär bli långa och grundliga utredningar. Risken är att SKL:s rapporter inte lär göra saken bättre. Polyvinylacetat, kalciumkarbonat och polysacarider lär landsortspoliserna kunna läsa om. "Ojoj, det där är farliga grejjer" lär de säga, och så sätter utredningen fart. Ja, tills någon får för sig att googla på provresultaten och de inser att det är spackel och rester av tapetlim de hittat.

 

Någon gång under våren kommer förövrigt en av de största mörkläggningarna i svensk polishistoria att äga rum, bara så att ni vet.

 

Jag har alltså slipat väggarna i hallen. Det är slipdamm över allt. Bokstavligen.

 

Efter ett litet uppehåll, så har vi åter kommit igång med uppfräschningen av vår hall. Således har jag ägnat hela dagen med att ta bort de sista tapet- och limresterna, och allvarligt talat så vet jag inte vad de som satte upp de där tapeterna tänkte. Eller rättare sagt så har jag bildat mig en ganska bra bild av den mentala hälsan hos den, eller de personer som gjort tapetserat hallen en gång i tiden¹.

Då jag inte kan tänka mig att bostadsrättsföreningen skulle låta någon som är spritt språngande galen att bosätta sig i huset, så antar jag att man tog in billig arbetskraft från 'Norra', Västerviks (ö)kända mentalsjukhus och efter denna institution är nedlagd sedan länge kan detta ge en fingervisning om när tapeterna sattes upp.

Skulle man vilja ha en noggrannare datering skulle det vara relativt enkelt, det är bara att kolla upp när den stora tapetklistersbristen inträffade², för <valfritt kraftuttryck här> vad tapetklister de har använt! Jag tycker inte att jag har gjort annat än skrapat bort gammalt lim idag. Resonemanget måste ha gått någonting i stil med det här:

- Men, hallå, ska vi inte fylla alla hål med spackel och sen slipa tills vi har en riktigt slät yta att sätta upp tapeterna på?
- Nej, nej. Man klickar bara på lite spackel på de värsta hålen och över saker som sticket ut. Sedan kan man lägga på tapetklister så det blir jämnt.
-Fan, va' smart. Du är ju en riktig Ajnstajn!

Förresten kom jag på katten när hon satt och googlade efter "Katt sökes"-annonser. Jag tror inte att hon riktigt uppskattat det faktum att jag växelvis begagnat sprayflaskan (för att blöta upp gamla tapetrester) och dammsugaren (för att suga upp alla limrester). Jag tror till och med att jag råkade träffa henne med sprayflaskan vid något tillfälle, och vatten är ju som bekant något av det värsta som finns!

1. Jag har som ni säkert känner till skrivit om denna hall även tidigare: Hallen - en skräckhistoria
2. Jag känner att jag här måste rikta en del skarp kritik mot det svenska skolsystemet. Vi får läsa om massor av krig och elände. Vi får till och med läsa om den fruktansvärda potatisbristen på Irland, som så effektivt decimerade den Irländska befolkningen. Men får man läsa något om den stora tapetklistersbristen, en av de största katastroferna i svensk historia? Nej, det för man inte!

I söndags var jag sugen på tacos. Jag blev sugen på tacos redan på lördagsnatten, faktum är att jag var så tacosugen att gick upp och kollade efter tacos i kylskåpet mitt i natten (jag hittade dock inga...).

Således började jag samla kraft för att övertala sambon om det förträffliga med tacos redan när jag vaknade. I timmar gick jag omkring här hemma och byggde upp rejält med energi för att kunna lägga fram min ståndpunkt så effektivt som möjligt. Till slut började det bli dags att ge sig av och handla. Jag tog ett djupt andetag och skulle just sätta igång min argumentation. Vad tror ni händer då? Givetvis slänger fruntimret ur sig:

”Vad säger du om att äta tacos idag?”

VA? Hur kan hon vara så fräck? Här har man gått och samlat kraft hela dan och så gör hon så mot mig! Med några enkla ord omkullkastade hon hela min argumentation, förringade mina ansträngningar som om de inte var värda ett enda dyft. Hon kunde ju i alla fall låta mig argumentera några minuter. Kämpa emot lite för för den goda sakens skull. Ta lite hänsyn till mina känslor. Men inte! Ingen segersötma för mig.

Visst kan vi äta tacos, men jag tänker vara bitter när jag gör det!

Jag har under hösten fått mina tänder servade. Jag hade en bråkig visdomstand som behövde lite tillrättavisning, så det var inte så mycket att göra annat än att ta tjuren vid hornen och bege sig till tandläkaren. Det visade sig vara en ganska sällsam upplevelse.

Jag fick vid mitt första besök frågan huruvida jag var nervös. Vad är det för fråga egentligen? Klart som f*n att man är nervös! Vad som helst kan hända; man kan skriva in fel datum i sin kalender så att man dyker upp på fel dag, väckarklockan kan besluta sig för att ta semester på morgonen så att man vaknar två timmar för sent, man kan bli bortrövad av stråtrövare... ja ni fattar¹. Va? Nervös för borrandet menar du? Varför skulle jag vara det?

Det mest skrämmande med hela upplevelsen visade sig vara den vämjeliga McHambugerkedja-lukten man får stå ut med i trappuppgången på väg till besöket. Vi hade en liten diskussion, min tandläkare och jag om huruvida han borde hälla ut desinfektionsmedel och dylikt i trapphuset för att skapa en mer passande ”tandläkarlukt”², jag tror dock inte att han ämnade göra det. Synd.

Vid mitt sista besök fick jag träffa en tandhygienist. Ett vänt litet fruntimmer med en uppsättning riktigt vassa redskap. Hon skulle ta bort tandsten. Det gjorde ont. Givetvis hade jag bara tandsten på de ställen i munnen där det känns som mest. I vilket fall som helst så ägnade hon större delen av en timme med att peta på mitt tandkött med en riktigt vass pinne. När hon slutligen är nöjd med den mängd blod hon lyckats utgjuta, tar hon fram en spegel och visar mig mitt, vid det här laget rejält sönderhackade, tandkött. Du är lite röd här, säger hon. Nähä?

1. Vanligtvis brukar jag vara nervös för fakturan som man brukar få med sig hem efter besöket, men inte denna gång då jag fått ingreppen sponsrade. Snart dyker det nog upp några firmaloggor att klistra fast på garnityret.
2. Jag föreslog också att han skulle sätta upp högtalare och spela skräckfilmsljud i trapphuset, för att riktigt uppnå den där idealbilden av ”Tandläkare”. Jag hade i alla fall uppskattat det.

Jag skrev i föregående inlägg om vår hall. Ni som läste det vet att det var en skrämmande historia. Det ni kanske inte vet är att det var rätt skrämmande att skriva den med. Bilden på den rosa hallen var t.ex. inte den lättaste att få till. Tänkte att jag lite snabbt skulle kunna photoshoppa in lite Hello Kitty-tapeter, men det visade sig lättare sagt än gjort. Själva photoshoppandet är ju lätt, men att hitta tapeter att photoshoppa in på väggarna var stört omöjligt!

Man klickar fram Googles bildsökningsfunktion. Först söker man på '"Hello Kitty" +tapet'. Inga träffar. Ok, det hade man kunnat gissa sig till. Man ska alltid göra sina sökningar på engelska, annars funkar det inte. Således söker man på '"Hello Kitty" +Wallpaper'... Det var ingen bra idé!*

Helt hopplöst var det dock inte, jag hittade faktiskt en bård med Hello Kitty-motiv. Jaja, jag får väl nöja mig med en rosa tapet då. Tänkte jag. Och sökte på 'Pink +Wallpaper'...

Ja, ni fattar... (Gör ni inte det kan ni testa själva. Då lär ni se vad jag menar.)

1. Tapet heter visserligen wallpaper på engelska, men wallpaper betyder också skrivbordsbakgrund; bakgrundsbilden man har på datorn.

Jag kom hem från jobbet häromdan och insåg att alla tapeter i hallen hade ramlat ner. Typiskt.

 

Inte för att jag sörjer dem så mycket. Jag är snarare rätt glad att de är borta. Hemska saker! Den hallen har man kunnat använda för att skrämma små barn...

 

Vilken vettig människa gör så här?

Hallen har varit en bedrövelse för oss ända sedan vi köpte lägenheten. Någon har en gång i tiden satt upp strukturtapeter och målat dem i en aprikos nyans man bara skulle om man antingen är alvarligt psykiskt sjuk eller bor i Mexiko. Inte nog med det: Underarbetet är horribelt. Jag menar, vem skulle få för sig att låta utstickande pluggar sitta kvar så att det blir en stor bula i tapeten, efter att man fyllt upp pluggen med spackel? Jo det ska jag tala om: Den som tapetserade vår hall!

 

Vid ett senare tillfälle har någon¹ fått för sig att måla över dessa aprikosa väggar. Det är ju bra i sig, men vad har människan valt för färg? Jag kan tänka mig konversationen på färgaffären:

 

Expediten: Hej! Kan jag hjälpa till med något?

Kunden: Ja, jag ska måla om min hall. Har ni några trevliga färger?

Expediten: Javisst, kom med här så ska vi se. De här färgerna har vi. (Visar kunden färgproverna)

Kunden: Ok, låt se. (Bläddrar bland färgproverna) Trevnadsbrun, näe... finröd... hmm... mysgrön... inte riktigt vad jag tänkt mig. Men vänta! Här hade ni något: Smutsgrå. Det låter fint. Den tar jag!

 

...

 

Kan inte gärna ha gått till på något annat sätt. Således hade vi smutsgrå väggar i hallen.

 

Men nu är alltså tapeter och smutsgrå målarfärg ett minne blott². Sambon som är hemma hela dagarna har tagit på sig att fixa till och måla om väggarna. Så, gör detta mig på bättre humör? Nja, jag har en gnagande rädsla att resultatet inte blir vad jag hoppas:

Vi har visserligen sagt att det ska bli vitt³, men jag är ju borta hela dagarna⁴ och men vet aldrig med fruntimmer. (Hade jag själv fått välja hade det blivit svart med döskallar och tapirer, det är snyggt...)

 

1. Kan ha varit en knarkare eller dylikt.
2. Ja, eller rättare sagt ligger hela rasket i en svart sopsäck precis utanför sovrummet och kommer antagligen att bli kvar där tills vi ger den ett namn och börjar betrakta den som en familjemedlem.
3. Med vitt menar jag vitt. Inte smutsgrått, nikotingult, sjösjukegrönt eller något annat "fint", utan vanligt j**la vitt!
4. Jag jobbar 4 timmar per dag - minus den halvtimme jag ser till att försova mig varje dag.

Jag skulle önska att det var lite mer samarbete här hemma. För det första har vi katt. Hon förväntar sig att bli servad hela tiden. Det ska vara torrfoder här, och bitar i gelé där, ja, mest bitar i gelé faktiskt. Men när man ber henne att tömma kattlådan, tror ni att hon gör det? Är det så mycket att begära? Men icke: Man får fixa det själv! Otacksamma djur!

Men det värsta inträffade idag. Disken var i akut behov av att diskas. Och tro inte att katten kunde tänka sig att göra det, inte. (Otacksamma djur!) Man får således göra det själv. Så man fyller upp diskhon med disk och drar på vattnet. Vattennivån börjar stiga i maklig takt och allt ser ut att gå bra. Sen vänder man ryggen åt i en ynka liten sekund. Tror ni inte att kranen hittar på nåt jäkelskap, va? En ynka sekund och diskhon är fylld till brädden med vatten. EN SEKUND. Är det tacken man får? VA? Allt jag önskar är lite samarbete. Är det så mycket att begära?

Tor tog tydligen lite illa upp för den där ateistgrejen. Det var åska hela dan igår. Det gillar vi inte!

Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot åska i sig. Regn och åska är riktigt hårdrocksväder; tänk er att introt till Black Sabbath hade varit inspelat en vacker sommardag. Det hade inte riktigt funkat. Eller Dimmu Borgirs om Stormblåst börjat med fågelkvitter. Nej, åska har sina poänger.

Problemet med åska är att jag tvingas stänga av datorn. Jag hade precis satt mig till rätta när det började mullra. Sen åskade det konstant i flera timmar. Och när jag säger konstant menar jag det ordagrant; ett bakgrundsmuller som endast bröts av blixtar och rejälare smällar då och då.

Framåt kvällen ringde Steve och föreslog att vi skulle gå ut och käka. Vi var dock inte de enda som tänkt den tanken. Varenda restaurang var full till bristningsgränsen, kändes det som. Efter lite irrande i regnet stannade vi till slut på Gusto, där det faktiskt var rätt glesbefolkat. Så dagen slutade i alla fall riktigt trevligt.

Nu börjar denna (icke)blogg likna något. Jag har bråkat en massa med css:en och de knöliga kodmallarna; det hade ju inte skadat om man tänkt lite på läsbarheten... Jaja, nu ska det i alla fall funka.

Fick dit ett stort rött ateist-A också. Klart man måste stödja ett så bra initiativ! Spana in kampanjen på outcampaign.org.

Jag tänker aldrig skaffa någon blogg; därför är detta ingen blogg. Låt mig förklara vad jag gör här:

Häromdan satt jag och fotograferade mina nya skor. När min sambo undrade vad jag höll på med så svarade jag att jag skulle lägga upp en bild på de nya skorna på min blogg. Hon påpekade då att jag inte hade någon blogg. Jag kunde inte annat än ge henne rätt i detta. Inte heller hade jag som ambition att skaffa någon. Jag håller mig borta från sånt där. Samma sak med Facebook. Folk brukar fråga om jag har Facebook, men jag brukar mest svara att jag inte vill sälja min själ. (Jag säljer inte till Facebook, men jag är öppen för förslag från andra intressenter...). Jag hade faktiskt ett konto på LunarStorm en gång, men till mitt försvar ska nämnas att jag aldrig var inloggad. Men åter till ämnet; blogg: Jag tänker alltså inte skaffa någon!

Jag hade gärna skaffat en BBS, men där stöter man på patrull. Att dra in ett par extra telefonlinor och skaffa ett gäng 14k4 modem verkar inte komma så högt på prioriteringslistan i detta hushåll. Dessutom är det lite knepigt att få tag i modemen, i alla fall inte till bra pris. (Här pratar jag om riktiga modem: Max 14k4 och dom ska vara externa.)

Således sitter jag här. Jag har alltså inte skaffat en blogg, det råkar bara slumpa mig så att min... ehh... webbplats(?) är en underdomän på blogg.se. Så det så!

Ni som inte undrade kunde givetvis ha struntat i att läsa detta, men det är ju lätt att vara efterklok.

I vilket fall som helst: Välkomna!