I söndags var jag sugen på tacos. Jag blev sugen på tacos redan på lördagsnatten, faktum är att jag var så tacosugen att gick upp och kollade efter tacos i kylskåpet mitt i natten (jag hittade dock inga...).

Således började jag samla kraft för att övertala sambon om det förträffliga med tacos redan när jag vaknade. I timmar gick jag omkring här hemma och byggde upp rejält med energi för att kunna lägga fram min ståndpunkt så effektivt som möjligt. Till slut började det bli dags att ge sig av och handla. Jag tog ett djupt andetag och skulle just sätta igång min argumentation. Vad tror ni händer då? Givetvis slänger fruntimret ur sig:

”Vad säger du om att äta tacos idag?”

VA? Hur kan hon vara så fräck? Här har man gått och samlat kraft hela dan och så gör hon så mot mig! Med några enkla ord omkullkastade hon hela min argumentation, förringade mina ansträngningar som om de inte var värda ett enda dyft. Hon kunde ju i alla fall låta mig argumentera några minuter. Kämpa emot lite för för den goda sakens skull. Ta lite hänsyn till mina känslor. Men inte! Ingen segersötma för mig.

Visst kan vi äta tacos, men jag tänker vara bitter när jag gör det!