Har jag lagt ett inlägg om att betala räkningar i kategorin roligt? Detta verkar ju inte klokt! Speciellt inte om man känner mig närmare; min sambo kan intyga om att jag drar mig för denna syssla!

Har jag förlorat förståndet? Nej, det har jag faktiskt inte¹. Däremot hittade jag en betalningsmetod som tilltalade mig. Tyvärr verkar denna metod inte fungera så bra. Läs själva:

http://emailsfromcrazypeople.com/2009/07/23/the-infamous-pider-drawing/

(Jag hade kunnat publicera inlägget själv, men vågar inte på grund av risken att bli skyldig en massa penger...)

1. Jag har faktiskt förnuftet i behåll. Att folk i min omgivning betvivlar detta beror enbart på att jag håller det för mig själv.

En datormekardag är inte komplett utan minst ett strömavbrott och en demolerad laptop!

En kollega¹ dök upp idag med en hög datordelar och ville att jag skulle hjälpa till att utröna om de var i fungerande skick. Tydligen hade en bekant till honom haft en dator som havererat och som skulle slängas. Moderkortet var uppenbart kaputt - en av minnessocklarna saknades. Troligen utsliten med våld i ett försök att ta loss minnet. Detta skall enligt uppgift ha inträffat efter att datorn havererat. Så moderkortet var i alla fall på väg till Siliconhell². (Man skulle kanske berätta för honom att man kan köpa nya minnessocklar på Elfa för 69 kr stycket?)

Han dök i alla fall upp med ett grafikkort, ett par minnen, en minneskortsläsare, en processor och ett nätaggregat. Min gamla pensionerade Dell fick rycka in och bistå oss i testandet. Minnen, grafikkort och minneskortsläsare fungerade utan problem.

Med processorn förutspådde jag lite mer problem: Enligt Dells hemsida och diverse andra källor skall endast några få processormodeller fungera i datorn³. Den processor vi skulle testa var i alla fall inte med i listan. Men, tänkte vi, det är ju lika bra att testa. Vad tror ni hände? Givetvis fungerade det utan problem! Tack för pålitlig information Dell!

Dags för nätagget; först fick vi ingen reaktion alls. Jaha. Trasigt? Dumt att ge upp redan efter första försöket, eller hur? Lite felsökning senare kopplade vi på strömmen igen. Pang! Och så hade vi ingen ström. Men vi fick i alla fall en fin gnista!

Låt oss anta att det var nätagget som var trasigt. Detta skulle innebära att en helt ok dator var på väg att kasseras och ett moderkort fick offra livet på grund av en komponent för max 300 kr⁴ kastat in handduken.

Vi avslutade med att demontera en laptop som drabbats av en "vattenskada" och således givit upp andan. Har ni någonsin monterat isär en laptop? De tenderar att sitta ihop med ett bisarrt antal pyttesmå skruvar och massor av små hakar på de mest egendomliga ställen. Det är tur att jag inte behöver sätta ihop den igen! Vi kom i alla fall in och kunde rädda lite smått och gott som kan vara bra att ha. Moderkortet får däremot göra miniräknarna sällskap i Siliconhell. Så här ser en "vattenskada" ut i en dator:



Vad kan det då finnas för sensmoral i denna berättelse? Jo, för det första är det i regel ingen bra idé att bända loss ramminnena från moderkortet. Men framför allt: KISSA INTE I DIN LAPTOP!

1. Kollega definieras som yrkeskamrat i SAOL, så ni kanske undrar vilket yrke jag påstår att jag har? Låt oss säga att det är en kollega i se-till-att-fylla-sin-omgivning-med-datordelar-branschen.
2. Döda miniräknare hamnar tydligen där i alla fall. Källa: bash.org. http://www.bash.org/?6601.
3. Pentium 4 HT 520, -530, -340, -550 och -560 om någon undrar vilka.
4. Ja, jag vet att t.ex. ett 1500 watts-agg kan gå låss på uppåt 3600 kr, men nu handlar det om en dator till hemma kontoret eller att surfa på nätet med, inte en monstermaskin med 18 grafikkort och 75 hårddiskar...

Jag har en oroande misstanke: Jag tror att katter kan läsa. Dom kan i alla fall Engelska. Antagligen är detta ett steg i deras strävan efter världsherravälde¹.

Det kan tyckas som en svår uppgift att bevisa att katter kan läsa. De har ju som bekant en osviklig förmåga att inte göra det man ber dem om, till exempel vägrar vår katt att stänga dörren efter sig hur mycket jag än tjatar. Likaledes spelar hon totalt oförstående när jag ber henne diska eller att tömma kattlådan. Att ge henne små lappar med skrivna meddelanden skulle vara ett totalt slöseri med tid och energi; det skulle endast resultera i att man hade en massa lappar spridda i lägenheten. Detta är i och för sig inte så konstigt: Ska man uppnå världsherravälde så är det inte så klokt att visa sina kort i förväg...

Det finns dock ett specifikt område där katter osvikligen förlorar allt omdöme och således avslöjar sig. Jag talar givetvis om mat. Är mat med i bilden kan vilka otroliga fakta som helst komma i dagen, hur välbevakade dessa hemligheter än må vara. Således var det vid matskålen vår katt råkade avslöja sin förmåga att läsa. Hur förklarar man annars detta vädjande om påfyllning av matskålen?:



Helt uppenbart är att katt har låtit sig luras av de dubbla budskapen. Å ena sidan är det helt uppenbart att det finns mat kvar i skålen. Å andra sidan står det ju uttryckligen att maten är slut. Hade läsförmågan varit obefintligt eller åtminstone en oviktig förmåga hade hon givetvis stillat sin hunger². Men så är icke fallet. Alltså måste läsförmågan vara väl utvecklad och spela en betydande roll för katten. Skrämmande!

1. Att katter strävar efter världsherravälde är ett väldokumenterat faktum. Kolla till exempel här...
2. Katter är av någon anledning alltid på svältgränsen, oavsett hur mycket mat de får. Är det någon som har en förklaring till detta?

Tor tog tydligen lite illa upp för den där ateistgrejen. Det var åska hela dan igår. Det gillar vi inte!

Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot åska i sig. Regn och åska är riktigt hårdrocksväder; tänk er att introt till Black Sabbath hade varit inspelat en vacker sommardag. Det hade inte riktigt funkat. Eller Dimmu Borgirs om Stormblåst börjat med fågelkvitter. Nej, åska har sina poänger.

Problemet med åska är att jag tvingas stänga av datorn. Jag hade precis satt mig till rätta när det började mullra. Sen åskade det konstant i flera timmar. Och när jag säger konstant menar jag det ordagrant; ett bakgrundsmuller som endast bröts av blixtar och rejälare smällar då och då.

Framåt kvällen ringde Steve och föreslog att vi skulle gå ut och käka. Vi var dock inte de enda som tänkt den tanken. Varenda restaurang var full till bristningsgränsen, kändes det som. Efter lite irrande i regnet stannade vi till slut på Gusto, där det faktiskt var rätt glesbefolkat. Så dagen slutade i alla fall riktigt trevligt.

Nu börjar denna (icke)blogg likna något. Jag har bråkat en massa med css:en och de knöliga kodmallarna; det hade ju inte skadat om man tänkt lite på läsbarheten... Jaja, nu ska det i alla fall funka.

Fick dit ett stort rött ateist-A också. Klart man måste stödja ett så bra initiativ! Spana in kampanjen på outcampaign.org.

Jag tänker aldrig skaffa någon blogg; därför är detta ingen blogg. Låt mig förklara vad jag gör här:

Häromdan satt jag och fotograferade mina nya skor. När min sambo undrade vad jag höll på med så svarade jag att jag skulle lägga upp en bild på de nya skorna på min blogg. Hon påpekade då att jag inte hade någon blogg. Jag kunde inte annat än ge henne rätt i detta. Inte heller hade jag som ambition att skaffa någon. Jag håller mig borta från sånt där. Samma sak med Facebook. Folk brukar fråga om jag har Facebook, men jag brukar mest svara att jag inte vill sälja min själ. (Jag säljer inte till Facebook, men jag är öppen för förslag från andra intressenter...). Jag hade faktiskt ett konto på LunarStorm en gång, men till mitt försvar ska nämnas att jag aldrig var inloggad. Men åter till ämnet; blogg: Jag tänker alltså inte skaffa någon!

Jag hade gärna skaffat en BBS, men där stöter man på patrull. Att dra in ett par extra telefonlinor och skaffa ett gäng 14k4 modem verkar inte komma så högt på prioriteringslistan i detta hushåll. Dessutom är det lite knepigt att få tag i modemen, i alla fall inte till bra pris. (Här pratar jag om riktiga modem: Max 14k4 och dom ska vara externa.)

Således sitter jag här. Jag har alltså inte skaffat en blogg, det råkar bara slumpa mig så att min... ehh... webbplats(?) är en underdomän på blogg.se. Så det så!

Ni som inte undrade kunde givetvis ha struntat i att läsa detta, men det är ju lätt att vara efterklok.

I vilket fall som helst: Välkomna!